Uncategorized

Uncategorized

Konsultförmedling som räddade oss

Jag har flera gånger tidigare berättat om en särskilt händelse i mitt företags historia. Det är inte en överdrift att kalla det för den viktigaste händelsen. Det tror jag att båda mina delägare och delgrundare skulle hålla med om. Händelsen inträffade under en period då vi var långt ifrån ensamma om att uppleva svårigheter. Vi var tvungna att välja mellan att behålla personalen eller att gå under och ändå inte behålla personalen. Som tur är så behövde vi inte göra oss av med lika mycket personal som vi först trodde. När återuppbyggnaden av både arbetsmarknaden och vårt företag började var det stor konkurrens om arbetskraft. Vi hade en svår tid. Ingen av oss hade någon särskild kunskap inom eller brann för rekrytering. Vi tänkte att det skulle bli som det alltid hade blivit sedan starten: Folk skulle komma till oss. Så blev det inte den här gången. Efter många svängar fram och tillbaka valde vi att ta hjälp av konsultförmedling. Det var knappast något förslag som kom internt. Vi hade alla bestämt oss för att inte ta hjälp från konsulter. Varför? Det är det ingen av oss som minns. Vi fick ett tips av en av delgrundarnas fru om en konsultförmedling som skulle vara bra. Hon hade hört om ett företag som hade varit i liknande situation som vi. De hade anlitat nämnda konsultförmedling och fick genom detta rätsida på den svajande båten igen. När jag först hörde om detta var jag både optimistisk och skeptisk. Jag menar, jag tyckte inte att konsultförmedling lät som något vi borde lägga pengar på. Samtidigt hade jag ett nästan orimligt stort intresse vid att få rätsida på båtar. Särskilt vår båt, och särskilt vid denna tidpunkt. Efter några månaders övervägande och ständigt sluttande siffror tog vi steget. Vi valde att anlita en konsultförmedling som vi hade hört var bra. Det var det bästa beslut vi har tagit i vårt företags historia. Det kändes som en knäpp med fingrarna, och vips så hade vi den personal vi så länge letat efter. Jag förstod inte hur det gick till. Det gjorde inte heller mina kära arbetskamrater och delägare. Firman som skötte vår konsultförmedling verkade dock ha stenkoll. När vi frågade om hur de gått tillväga hängde vi knappt med. Och vem brydde sig egentligen? Vi hade fått vad vi ville ha. Konsultförmedlingen hade genererat resultat. Den nya personalen fungerade utmärkt och kom snabbt in i gänget. Faktum är att en av dem idag är chef för en av företagets viktigaste avdelningar. Vad har ni för erfarenhet av konsultförmedling? Skriv gärna ner era tankar i kommentarsfältet!

Läs mer »

Tätskikt och verandarenovering

Vi gjorde i alla fall ett gott försök, den gamle farsgubben och jag. Eller ja, vi gjorde ett försök. Särskilt gott var det aldrig riktigt. Tanken var möjligen god på något sätt, men resultatet var inget annat än en katastrof. Jag ska berätta vad som hände. Pappa ringde mig för några veckor sedan, alldeles för tidigt på morgonen. Jag svarade sömndrucken i telefonen och han berättade att han behövde min hjälp om några veckor. Jag förklarade för honom att han inte hade behövt fråga redan nu, men att jag ändå kunde ställa upp. Vi skulle fixa stenverandan som de har i anknytning till sitt hus. Det skulle grävas ner nya rör, nytt tätskikt, läggas nya plattor, nya stenornament – Ja, allt skulle förnyas. Det är inte så att jag inte ville ställa upp. Jag tycker att det kan vara rätt roligt med såna där projekt. Även om jag varken är expert på tätskikt eller stenläggning. Det är bara det att ingen av oss vet riktigt vad vi håller på med. Pappa tillhör de som tycker att Youtube är det bästa som hänt mänskligheten. Han tror att, bara för att han ser ett videoklipp med en kille som pratar om exempelvis tätskikt, så får han kompetensen. Som om verkligheten hade varit som i filmen The Matrix, där karaktärerna laddar ner kunskaper till sig själva. Jag infann mig på den blivande byggarbetsplatsen på utsatt tid. Med mig hade jag en spade och tätskikten som jag hade inhandlat på Bauhaus dagen innan. Pappa pratade med mig länge i telefon när jag vandrade omkring i affären. Det var nämligen väldigt viktigt att det blev rätt. ”Tätmembran hette det tätskiktet! Det sa killen på Youtube (uttalat ”Jo-Toob”). Du får inte välja fel tätskikt nu för då går det åt helvete. Vänta lite så kollar jag på klippet igen”. Jag var säkert där inne i 1,5 timme, och pappa var med i öronen hela tiden. Vi körde igång. Grävde och vilade, grävde och fikade, och grävde igen. Man kan inte klandra pappa för hans energi. Gubben är 74 år och pigg som en 25-åring. Mycket piggare än jag själv. Hur som helst, vi jobbade på hela helgen med verandan, och runt kl 20 på söndagskvällen lade vi ner sista stenen och pustade ut. Pappa torkade svetten i pannan, log och tittade ner på mästerverket. ”Bra jobbat med tätskikten” sa han och lade en hand på min axel. Jag svarade: ”Ja, det var ju inte så svårt. Jag handlade dem ju bara. Och du var ju med i luren hela tiden.”. Han tittade mot mig, nu med allvarlig blick. ”Nej, men du lade ju ner dem också, eller hur? Du fixade ju så att tätskikten hamnade i marken, va?”. Jag såg tillbaka med lika besvärad min och skakade på huvudet. ”Gjorde inte du det?” Lång historia kort. Jag ska tillbaka nästa helg igen.

Läs mer »