Jag vill tro att jag och min sambo är bra föräldrar till våra barn. Jag grundar egentligen inte denna tro på något särskilt. Det cementerar egentligen bara min bild av tro i största allmänhet: Man har den men man vet inte riktigt vad den springer ur.
Hur som helst. I vårt hem är hemstädning en väldig viktig komponent i att hålla uppe samhörigheten. Detta är i alla fall något som jag är övertygad om och så även min sambo. Vi vill att våra barn, alla 3, ska vara delaktiga i att hålla hemmet rent. Att ägna sig åt regelbunden hemstädning med andra ord.
Med detta sagt så är det viktigt att poängtera att barnen inte alltid håller med. Vi har bestämt att tisdagskvällar är den dag i veckan då vi utför hemstädning hemma. Det fungerade bra under de första två månaderna men sedan började det knaka i fogarna. Korthuset som hölls uppe av hemstädning började blåsa i vinden, så att säga.
Det var vår äldsta son som satte sig upp mot idén om hemstädning. Han kunde för sitt liv inte förstå varför vi behövde hålla på med det där tramset. Min sambo gick omedelbart in och försvarade vårt beslut om detta i ganska hårda ordalag. Det blev ett meningsutbyte och vår son satte sig upp mot sina föräldrar angående hemstädningen. Efter en paus där sura miner fortsatt var närvarande så pratade jag och min sambo ihop oss.
Tänk om vi kunde testa en annan taktik. Tänk om vi skulle försöka med omvänd psykologi gällande hemstädningen? Detta var någonting som jag hade läst om på högskolan för en massa år sedan. Det skulle tydligen vara effektivt i vissa lägen då man försökte ändra folks inställning angående en viss sak – hemstädning exempelvis. Frågan var bara om det fungerade på en 12-, 10- och 7-åring. Detta skulle vi bli varse.
Efter pausen på hemstädningen gick vi tillbaka till familjerådet och lät berätta. Okej då, vi skippar hemstädningen framöver. Ingen kommer att städa och så får vi se hur väl vi tycker om att befinna oss hemma då. Ett stensäkert kort tyckte vi, och verkställde planerna direkt.
Sedan gick dagarna och sedermera veckorna och snart hade två månader sprungit förbi. Två månader av 5 familjemedlemmar och all smuts och allt stök som följer därmed. Det var ingen vacker syn. Vi kände att vi inte längre kunde ta hem folk på grund av bristen på hemstädning.
Vår idé hade krackelerat mitt framför våra ögon och de enda som brydde sig var vi: barnens föräldrar.